Svante Wijkman
Svante Wijkman, eller Sven Johan, som han egentligen hette, fick ett tragiskt nog kort liv, men han lever kvar än idag i myter på Uplands nation. Han var son till häradshövdingen, m.m. Stefan Johan Wijkman, som dog redan 1834, och dennes hustru Märta Gustava (f. Söderström). 1830 skrivs Svante in vid Katedralskolan i Uppsala, där han studerar med goda resultat. I juli 1837 avlider han i en sjukdom som anges till »feber«. Det finns inga belägg för att han någonsin varit medlem i eller aktiv vid Uplands nation. Genom moderns försorg får dock nationen ett posthumt porträtt av Svante (än idag i nationens ägo) och hon inrättar även stipendier till sonens minne, både vid Katedralskolan och vid Uplands nation. Kanske symboliserar det hennes förhoppningar om sonens framtid, kanske beror det på bekantskap med nationens Inspektor.
Svante har dock långt efter sin död lyckats behålla en plats i uplänningarnas medvetande. Porträttet hänger idag i ett rum uppkallat efter honom, och är en källa till spekulation. Några av myterna rör hans levnadslopp och hans död. Man har gjort honom till medlem av en orkester som kallades Turkiska Musiken, och somliga hävdar att hans död skulle vara en följd av livligt festande på nationen. Andra myter rör hans senare verksamhet på nationen – Svante anses nämligen vara Uplands eget husspöke. Flera personer har berättat om mystiska händelser som de upplevt i nationshuset under sena kvällar och nätter. Hans namn är också flitigt använt i olika nationssammanhang: Wijkmanska rummet, nationsorkestern Wijkmanska Blecket, Café Wijkman och nu senast Svantes källare.
Detta bygger huvudsakligen på artikeln »Svante Wijkman – myter och livsöde« av Bengt Erik Rydén, i Uplands nations jubileumsskrift Studenten, staden och sanningen från 1992.
